Vätternrundan - av smärtan blir man vis

Tålamod och flit är två dygder i Buddhismen. Vägen till upplysning går genom etik, koncentration, och visdom. Vätternrundan och förberedelserna inför var på många sätt en prövning för mig fysiskt men också mentalt och nu när jag sitter här, fyra dagar senare och skriver och försöker dra mig allt till minnes är jag fortfarande påtagligt sliten. Ont i halsen och lätt feber.

Idén med bloggen är att motivera till träning och ett hälsosamt liv. Jag vill visa vad buddhism och andlighet har för koppling till träning/tävling och svåra ansträngningar.

Smärta och otillfredsställelse. Det är omöjligt att leva ett liv som människa utan att en viss mängd lidande drabbar oss. Vi har alla hört talesättet: ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” och ”av smärtan blir man vis”. Det är just förhållningssättet till smärta, vad buddhister kallar dukkha, som är avgörande för vår lycka och förmåga att leva ett meningsfullt liv. Smärta kommer från att inte få det man vill ha, ha det man inte vill ha och även i att hålla fast i det man har. För att sluta orsaka sig själv och andra lidande så måste man först inse dess existens och att sedan acceptera lidande som en naturlig del av livet. Först när vi inser att vi själva är våra största fiende kan vi också bli vän med oss själva. ”Var man är sin egen lyckas smed” som det heter.

Buddha sa att vi var och en själv ska försöka förstå vad som är ett gott liv och om buddhismen är rätt väg. Vi ska var och en välja våra liv och acceptera lidande och otillfredsställelse, två saker som för många innebär ångest är alltså i själva verket porten till himmelriket. Det är lite ironiskt hur vi lever i en värld där alla uppmuntras till självförverkligande och att gå sin egen väg men samtidigt är det också viktigare än någonsin om andra gillar det eller inte...

Ett buddhistiskt eller för den skull, ett andligt liv bygger på omfamnande av kärlek och det sköna i tillvaron. Etiken grundar sig på att man inte ska gör andra eller sig själv illa utan istället göra gott. Genom att odla uppmärksamhetens under i mig kan jag bli medveten om mina handlingar och mina tankemönster som är dåliga men framförallt kan jag då och då se glimtar av det magiska i livet självt.

När jag cyklar 30 mil (ensam och tillsammans med tusentals andra) var av 15 i regn och 8 i helt nya typer av förnimmelser i knän och rumpa, med ett ansikte som provar sig fram i repertoaren av grimaser men som inte finner någon som på ett passande sätt kan uttrycka det som upplevs, så är mantrat om allt tings förgänglighet otroligt tröstande. Jag visste att jag så småningom kommer att bli torr och varm och att min Sigrid väntar i mål. När det var som allra jävligast så stillade jag mig själv och kände efter hur allt faktiskt kändes och då slutade jag huttra och det slog mig hur lätt det är att försvåra för sig själv. Hur lätt det är att självömkan tar plats och att man går för mycket in i det man känner, man gör en höna av en fjäder. Jag konstaterade att det i alla fall hade slutat att regna, bet ihop och fortsatte trampa.

Dukkha är tingens beskaffenhet som är att de alla är förgängliga och i beroende. Beroende i den meningen att de inte existerar i sig själva och är beroende av villkor. Tacksamhet och närvaro i det som är kommer därför som en naturlig följd av förståelsen av dessa begrepp. Jag är tacksam för att villkoren för mig att cykla runt vättern var sådana att jag tog mig runt. Utan stödet från vänner, familj och utan att Sigrid var med och hjälpte mig så hade jag helt enkelt inte cyklat. På slutet när värken i knäna och baken var som mest intensiv så hjälper det att förhålla sig med lite distans, smärtan var högst påtaglig men det var också det vackra landskapet och jag visste att jag säkert skulle komma i mål. Jag visste att smärtan kommer att gå över och jag visste att jag hade besegrat mina små inre demoner.

Till sist. Att cykla är att ta sig fram på ett mycket snällt sätt och när jag cyklar så orsaker jag inget lidande för någon annan. Det rensar och stärker, gör mig gott och därmed andra gott.  

100 mil

100 mil har jag cyklat nu och är alltså klar med den fysiska träningen inför vättern! Nu återstår det mycket pasta och att ladda sig mentalt inför den långa resan! 

Träningen den här veckan gick som planerat och över förväntan. Jag cyklade två lopp på ungefär tre mil vardera och ett på nio. tre och en halv timme cyklade jag på och det kändes oerhört bra men var mycket trött efteråt även dagen efter. Det slog mig att jag aldrig legat på så hårt så långt förut! Hade oerhörd tur med vädret också, det var nämligen blött på många platser och regnmoln också även det på de flesta platser.

Har alltså cyklat femton mil denna vecka men det är den enda träningen det blivit har liksom inte blivit av att jag tränat löpning eller styrka... Men kommer komma igen på det efter vätternrundan.

 Vegetariskt är inget alternativ, det är en självklarhet. Liksom träning och motion i de flesta fall är fred är också vegetariskt fred. Här en jättegod pastagratäng med feta broccoli och bönor. Vegetariskt är också mycket mer hälsosamt än att äta från de tidigare näringskällorna, från döda djur.

Fyra av Expertgruppens tio råd till individer för att förebygga cancer  (World Cancer Research Fund (WCRF))

1. Undvik att bli överviktig, behåll normal kroppsvikt hela livet. Läs mer på länken till höger, "När är man överviktig?"

2. Motionera regelbundet. Minst en halvtimmes fysisk aktivitet per dag, helst en timme.

3. Begränsa konsumtionen av energitäta livsmedel, det vill säga livsmedel som innehåller mycket socker och fett och lite fibrer. Undvik sötade drycker.

4. Ät huvudsakligen mat från växtriket. Ät minst 5 portioner frukt och grönsaker varje dag 


Det finns tusen skäl för att låta vegetarisk mat ta en större eller all plats på matbordet men det viktigaste är att ge upp dödandet och välja en mer fredlig livsstil. 

Var till mora i lördags och spenderade dagen med att göra cykeln och jag redo för vättern. Har två packväskor nu, en som jag kommer att ha lagningssats, slang och verktyg i samt för att förvara vindvästen och en för att förvara energikakor och annat som är bra att ta under färden.

Så nu handlar det om planering och mentala förberedelser... Bland det viktigaste måste vara att känna till själva loppet, jag hittade mycket info hos den här sköna mannen som råkar ha lika långt att pendla till jobbet som jag. Jag får återkomma om de olika förberedelserna men kommer troligen använda mig av ungefär samma som på vasan. Men Alinas pepplåt är finfin inspiration! Kommer en dipp så säger jag bara: DU MÅSTE FLYTTA PÅ DIG så fortsätter jag :)

Upp på Nipfjället. Backträning.

Den här veckans träningsresultat: 3 pass cykel : 32km, 58 km, 2 pass löpning 25min, 1 pass styrketräning.

En backe gör mig glad då jag känner till dess effekter... De gör mig starkare och jag får känna att jag lever. Sedan är det ju naturligtvis ganska gött att susa ner i 70km i timmen när man väl kommit upp...

Det var ensamt och blåsigt på Nipfjället. Snön ligger kvar och det är en mäktig syn... dessa berg.

Att nå dit man vill nå kräver disciplin, planering och förmåga att fokusera. Att plocka fram sin Vilja för att sedan handla i överensstämmelse med sitt mål som härrör från de drivkrafter man har... Det är fantastiskt.